 |
| Bilden hämtad från Vasamuseets hemsida |
Men som sagt, tekniska innovationer inom krigets destruktiva hantverk har alltid tillåtits sluka gigantiska resurser. Och även om vi idag kan förfasas över summorna så är de i relativa termer ingenting mot gamla tiders militärmakter. Under 1500 och 1600-talen höjdes exempelvis de svenska skatterna mångdubbelt nästan enbart för att finansiera de kostsamma krigen mot framförallt Danmark, tyska småstater, Polen och den store förhatlige fienden i öst, Ryssland.
Den här artikeln ska handla om ett specifikt krigiskt projekt som tog nästan fyra år att färdigställa, slukade enorma resurser, fick en mycket kortvarig användningsperiod, glömdes bort i över 330 år och numera är Sveriges enda topp-tio turistmål på världslistan. Följ med till 1600-talet och historien om Regalskeppet Vasa!
Fartygen, dåtidens tanks
Liknelsen är inte så dåligt vald. I avsaknad av motorer och flygplan var just fartygen dåtidens mäktigaste rörliga kanonriggar. Dåtidens artilleri hade förvisso genomgått stor teknisk utveckling men var förhållandevis orörliga på grund av sin tyngd. Vilken typ av kanoner som skulle medföras i fält var en ständig avvägning mellan eldkraft och rörlighet. Det problemet hade man inte i samma utsträckning till sjöss och fartygen utrustades med en för dåtiden fruktansvärd eldkraft (men mer specifikt om detta längre ner).
Liknelsen är inte så dåligt vald. I avsaknad av motorer och flygplan var just fartygen dåtidens mäktigaste rörliga kanonriggar. Dåtidens artilleri hade förvisso genomgått stor teknisk utveckling men var förhållandevis orörliga på grund av sin tyngd. Vilken typ av kanoner som skulle medföras i fält var en ständig avvägning mellan eldkraft och rörlighet. Det problemet hade man inte i samma utsträckning till sjöss och fartygen utrustades med en för dåtiden fruktansvärd eldkraft (men mer specifikt om detta längre ner).
Historisk bakgrund
Under 1600-talet gick Sverige från att vara ett litet, fattigt kungarike i den nordeuropeiska periferin utan större inflytande till att bli en av de viktigaste stormakterna i europeisk politik och, från 1611 till 1718, att vara den mäktigaste staten kring Östersjön. Perioden går under namnet stormaktstiden och möjliggjordes av en rad skickliga monarker och etableringen av en starkt militariserad centralmakt med en effektiv krigsmakt. Processen används av svenska historiker som en av de mest extrema exempel på hur ett land utnyttjat så gott som alla sina resurser till att föra krig; det lilla nordiska kungariket hade genom ett enormt skatteuttag förvandlats till en militärdiktatur.
Gustav II Adolf var en av de mest ansedda och krigiska av Sveriges kungar och hade regerat i mer än ett decennium när Vasa byggdes. Den svenska flottan var i dåligt skick och Sverige var i krig med Polen sen 1625 och man var bekymrad över hur Trettioåriga kriget utvecklades i Tyskland. För att säkra Sveriges intressen och för att kunna föra effektivt krig mot Polen krävdes en stark östersjöflotta. Förutom Polen var den främsta konkurrenten om sjöherraväldet Danmark som också arbetade med att bygga upp en slagkraftig flotta med hjälp av inhyrda utländska experter från bland annat Nederländerna och Tyskland.
Under 1620-talet drabbades den svenska flottan av flera svåra bakslag. 1625 råkade en flottstyrka utanför Rigabukten ut för en svår storm och 10 skepp gick på grund och förstördes. I slaget på Danzigs redd 1627 blev en svensk styrka utanför Danzig utmanövrerad och besegrad av en större polsk styrka, och man förlorade två mindre skepp. 1628 förlorade man ytterligare tre stora skepp på mindre än en månad varav ett av dem var Vasa, men mer om henne nedan.
Fram till början av 1600-talet hade den svenska flottan främst utgjorts av små skepp, utrustat med relativt lätta kanoner. De tyngsta pjäserna var främst 12-pundare, kanoner som avfyrade kulor som vägde runt 12 pund (ca 5,2 kilo). Den ambitiöse krigarkungen Gustav II Adolf drömde om en flotta med en kärna av stora och slagkraftiga krigsskepp. Vasa var det första av fem skepp som var avsedda att vara sin tids största och mest praktfulla fartyg. Tre av de fyra övriga skeppen Kronan, Scepter ("Spiran") och Göta Ark fyllde framgångsrikt rollen som kärnan i den svenska flottan fram till 1660-talet.
Under 1600-talet gick Sverige från att vara ett litet, fattigt kungarike i den nordeuropeiska periferin utan större inflytande till att bli en av de viktigaste stormakterna i europeisk politik och, från 1611 till 1718, att vara den mäktigaste staten kring Östersjön. Perioden går under namnet stormaktstiden och möjliggjordes av en rad skickliga monarker och etableringen av en starkt militariserad centralmakt med en effektiv krigsmakt. Processen används av svenska historiker som en av de mest extrema exempel på hur ett land utnyttjat så gott som alla sina resurser till att föra krig; det lilla nordiska kungariket hade genom ett enormt skatteuttag förvandlats till en militärdiktatur.
Gustav II Adolf var en av de mest ansedda och krigiska av Sveriges kungar och hade regerat i mer än ett decennium när Vasa byggdes. Den svenska flottan var i dåligt skick och Sverige var i krig med Polen sen 1625 och man var bekymrad över hur Trettioåriga kriget utvecklades i Tyskland. För att säkra Sveriges intressen och för att kunna föra effektivt krig mot Polen krävdes en stark östersjöflotta. Förutom Polen var den främsta konkurrenten om sjöherraväldet Danmark som också arbetade med att bygga upp en slagkraftig flotta med hjälp av inhyrda utländska experter från bland annat Nederländerna och Tyskland.
Under 1620-talet drabbades den svenska flottan av flera svåra bakslag. 1625 råkade en flottstyrka utanför Rigabukten ut för en svår storm och 10 skepp gick på grund och förstördes. I slaget på Danzigs redd 1627 blev en svensk styrka utanför Danzig utmanövrerad och besegrad av en större polsk styrka, och man förlorade två mindre skepp. 1628 förlorade man ytterligare tre stora skepp på mindre än en månad varav ett av dem var Vasa, men mer om henne nedan.
Fram till början av 1600-talet hade den svenska flottan främst utgjorts av små skepp, utrustat med relativt lätta kanoner. De tyngsta pjäserna var främst 12-pundare, kanoner som avfyrade kulor som vägde runt 12 pund (ca 5,2 kilo). Den ambitiöse krigarkungen Gustav II Adolf drömde om en flotta med en kärna av stora och slagkraftiga krigsskepp. Vasa var det första av fem skepp som var avsedda att vara sin tids största och mest praktfulla fartyg. Tre av de fyra övriga skeppen Kronan, Scepter ("Spiran") och Göta Ark fyllde framgångsrikt rollen som kärnan i den svenska flottan fram till 1660-talet.
Kontraktet
Dåtidens främsta skeppsbyggare var holländare. Efter att ha gjort sig självständiga och fria från det Habsburgska Spanien under 1500-talet hade Holland utvecklats till en verklig stormakt på de sju haven. Gustav II Adolfs stora ambitioner blev till perfekta affärsmöjligheter och i januari 1625 skrivs ett kontrakt mellan den svenska kungen och den holländske skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson och dennes affärspartner Arendt de Groote.
Dåtidens främsta skeppsbyggare var holländare. Efter att ha gjort sig självständiga och fria från det Habsburgska Spanien under 1500-talet hade Holland utvecklats till en verklig stormakt på de sju haven. Gustav II Adolfs stora ambitioner blev till perfekta affärsmöjligheter och i januari 1625 skrivs ett kontrakt mellan den svenska kungen och den holländske skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson och dennes affärspartner Arendt de Groote.
Bygget
Hur byggde man egentligen ett krigsskepp under 1600-talet? Faktiskt helt utan ritningar och med erfarenhet och ett visst mått av fantasi som främsta redskap. Skeppsbyggande handlade mycket om att hitta rätt formade grenar för att i ett enda stycke med hjälp av handkraft hugga fram de olika beståndsdelar som fartyget ska bestå av. Då fartyget byggdes uteslutande i ek var det ett fruktansvärt tungt, långsamt och kostnadskrävande arbete. På Skeppsgården på Skeppsholmen i Stockholm sysselsatte det gigantiska byggprojektet 400 personer vilket möjligen kan ha gjort den till dåtidens största svenska arbetsplats.
Hur byggde man egentligen ett krigsskepp under 1600-talet? Faktiskt helt utan ritningar och med erfarenhet och ett visst mått av fantasi som främsta redskap. Skeppsbyggande handlade mycket om att hitta rätt formade grenar för att i ett enda stycke med hjälp av handkraft hugga fram de olika beståndsdelar som fartyget ska bestå av. Då fartyget byggdes uteslutande i ek var det ett fruktansvärt tungt, långsamt och kostnadskrävande arbete. På Skeppsgården på Skeppsholmen i Stockholm sysselsatte det gigantiska byggprojektet 400 personer vilket möjligen kan ha gjort den till dåtidens största svenska arbetsplats.
Det mäktiga fartyget
Det är en stor dag när Gustav II Adolfs prestigebygge nummer ett, Vasa, sjösätts på våren 1627. När skeppet så småningom är helt klart har det en vikt med utrustning på 1 200 ton. Det är 69 meter långt, över 50 meter högt från köl till stormastens topp, har tio segel, 64 kanoner, hundratals och åter hundratals skulpturer.
Vasa kom till i en brytningstid mellan det som skulle komma att kallas linjetaktik det vill säga när stora linjeskepp lägger sig i formation och försöker avfyra sina kanoner koordinerat. Vasa var däremot byggt för den äldre taktiken med individuell strid och bordning. Alltså utrustades fartyget med kanoner som kunde täcka en 360-gradig skottyta. De 48 24-pundiga kanonerna på de två batteridäcken kunde förorsaka fruktansvärd skada. Vasas ”bredsida” det vill säga den samlade vikten av den ammunition som kunde avfyras från en sida av skeppet om alla kanonerna aktiverades samtidigt var på skräckinjagande 267 kilo. Först flera år senare skulle skeppen komma upp i motsvarande eldkraft.
En ostadig koloss på ”lerfötter”
Jag är ingen skeppsingenjör men jag har paddlat mycket kanot i mitt liv och vet att smala och höga farkoster tenderar att bli väldigt känsliga för vågor, stödytan mot vattnet blir helt enkelt för liten och tyngdpunkten förskjuts uppåt vilket gör farkosten rank.
En av svenska flottans verkliga höjdare, viceamiral Klas Fleming, är på plats när Vasas stabilitet ska demonstreras där hon ligger förtöjd vid Skeppsbron. Trettio män springer från den ena sidan av skeppet till den andra och efter bara några vändor kränger Vasa så mycket att testet måste avbrytas. Varningsklockorna för att det storslagna skeppet kan vara livsfarligt att segla borde ringa högt men inga åtgärder vidtas. Några månader senare ger sig Vasa av på sin första och sista färd.
Jag är ingen skeppsingenjör men jag har paddlat mycket kanot i mitt liv och vet att smala och höga farkoster tenderar att bli väldigt känsliga för vågor, stödytan mot vattnet blir helt enkelt för liten och tyngdpunkten förskjuts uppåt vilket gör farkosten rank.
En av svenska flottans verkliga höjdare, viceamiral Klas Fleming, är på plats när Vasas stabilitet ska demonstreras där hon ligger förtöjd vid Skeppsbron. Trettio män springer från den ena sidan av skeppet till den andra och efter bara några vändor kränger Vasa så mycket att testet måste avbrytas. Varningsklockorna för att det storslagna skeppet kan vara livsfarligt att segla borde ringa högt men inga åtgärder vidtas. Några månader senare ger sig Vasa av på sin första och sista färd.
Den ödesdigra jungfrufärden
1 300 meter, så kort blev jungfrufärden för det praktfulla skeppet. Två beskedliga kastvindar får Vasa först att kränga kraftigt för att sedan kantra. Vatten forsar in genom de öppna kanonportarna. Snart står skeppet på botten i Stockholms ström. Masterna sticker snöpligt upp över ytan i kraftig lutning. Tusentals stockholmare bevittnar det tragiska skådespelet, tillsammans med flera utländska besökare.
De flesta av besättningsmännen lyckades undsättas av mindre närliggande båtar men ett antal män, 30-50 stycken enligt samtida rapporter, följde fartyget ner i djupet.
Direkt startades en utredning för att ta reda på vem som var skyldig för förlisningen. Men ingen individ kommer att ställas inför rätta.
En uppfattning om att kungen själv direkt eller indirekt skulle ha gett order om att fartyget skulle förses med ett ytterligare batteridäck (kanondäck) förekommer. Detta kommer antagligen aldrig att bli helt klargjort däremot vet man att alla de 64 kanonerna beställdes samtidigt vilket tyder på att några stora förändringar inte har gjorts under byggnationen.
1 300 meter, så kort blev jungfrufärden för det praktfulla skeppet. Två beskedliga kastvindar får Vasa först att kränga kraftigt för att sedan kantra. Vatten forsar in genom de öppna kanonportarna. Snart står skeppet på botten i Stockholms ström. Masterna sticker snöpligt upp över ytan i kraftig lutning. Tusentals stockholmare bevittnar det tragiska skådespelet, tillsammans med flera utländska besökare.
De flesta av besättningsmännen lyckades undsättas av mindre närliggande båtar men ett antal män, 30-50 stycken enligt samtida rapporter, följde fartyget ner i djupet.
Direkt startades en utredning för att ta reda på vem som var skyldig för förlisningen. Men ingen individ kommer att ställas inför rätta.
En uppfattning om att kungen själv direkt eller indirekt skulle ha gett order om att fartyget skulle förses med ett ytterligare batteridäck (kanondäck) förekommer. Detta kommer antagligen aldrig att bli helt klargjort däremot vet man att alla de 64 kanonerna beställdes samtidigt vilket tyder på att några stora förändringar inte har gjorts under byggnationen.
Bärgningar och bärgningsförsök
Redan på 1660-talet lyckades man med hjälp av primitiva dykarklockor bärga de flesta av Vasas kanoner. Några mer eller mindre seriösa försök gjordes också att bärga själva fartyget men eftersom skrovet hade sjunkit ner kraftigt i dyn räckte helt enkelt inte dåtidens lyftteknik till.
Istället kom Vasa att ligga på botten i 320 år innan amatörhistorikern Anders Franzen hittade henne 1956. Tills in hjälp hade ett lod och efter åtskilliga försök lyckades han få upp en bit svartnat ekträ som tecken på att Vasa var funnet. Efter flera år av livsfarligt muddringsarbete, där fartyget när som helst kunde sätta sig och krossa de dykare som arbetade med att skapa kanaler under fartyget lyckades man fästa ett skelett av lyftvajrar under fartyget inför den förestående bärgningen.
Under flera år lyftes sedan Vasa flera gånger mot grundare vatten tills hon slutligen den 24 april 1961 efter 333 år på havsbotten kunde se solljuset igen.
Skeppet placerades i det temporära Vasavarvet där hon restaurerades och konserverades. 1981 beslutades det om ett nytt Vasamuseum som stod färdigt 1990 och idag är ett av Sveriges främsta turistmål.
De senaste åren har fartygets skick drastiskt försämrats av flera anledningar. Bland annat reagerar trät med de stora mängderna järn som finns i det som katalysator. Sur svavelsyra bildas som bryter ner det unika historiska fartyget. Hela tiden bedrivs forskning kring nya metoder för konserveringen och förhoppningsvis ska många generationers besökare kunna fortsätta att ta del av henne och hennes historia.
