Jag har ju tidigare skrivit en artikel om 100-årskriget och det kan ju tyckas extremt länge. Egentligen var det ju som bekant en konflikt som kom och gick lite inte minst eftersom pesten slog till i mitten av 1300-talet vilket gjorde krigsinsatserna mindre intressanta. Men vad sägs om ett krig som pågick i 335 år?! Mer än 3 gånger längre än Hundraårskriget. Självklart ligger det en anekdotisk hund begravd i den här frågan.
Kriget glömdes bort
Ni känner kanske till historierna om de strandsatta soldaterna under andra världskriget som glömdes bort på öarna i Stilla havet och som hittades först tiotals år senare och då inte visste att kriget hade tagit slut. Den här berättelsen har vissa likheter med de historierna. Det hela tog sin början i samband med det engelska inbördeskriget i mitten av 1600-talet (en särskild artikel om detta utlovas). I korta drag handlar det om att den genom historien i olika skepnader ständigt närvarande kampen mellan kungamakt och parlament under de här åren fördes med vapenmakt. Parlamentets sida företräddes av Oliver Cromwell (som precis som själva inbördeskriget tarvar en egen berättelse vilket här och nu utlovas).
Englands ständige allierade Nederländerna stödde initialt de kungliga styrkorna men när Cromwell och parlamentet började få övertaget bytte man sida och stödde dessa istället. Resultatet blev att den kungliga flottan började angripa och plundra nederländska fartyg i engelska kanalen. Men kriget fortsatte att gå dåligt och de kungliga fartygen retirerade 1651 till Scillyöarna, en ögrupp som ligger 45 kilometer sydväst om Cornwall. Den holländska flottan under ledning av en amiral vid namn Maarten Tromp (likt Trump vilket gör det hela ännu roligare) utnyttjade tillfället till att föra fram en begäran om ersättning för de plundrade fartygen. När rojalisterna vägrade förklarade amiralen helt enkelt krig mot ögruppen.
 |
| Scillyöarna |
Efter tre månader segrade dock den parlamentariska sidan och Scillyöarna återlämnades till den segrande sidan. Men amiralen hade såklart glömt bort att dra tillbaka sin krigsförklaring mot Scillyöarna. Det hela uppdagades 1986 av en lokal historiker som skickade en fråga till den holländska ambassaden om kriget verkligen fortfarande pågick. Ambassadören fick lov att åka till öarna och skriva under ett formellt fredsavtal med det ironiska tillägget ”det måste ha varit fruktansvärt att veta att vi kunde ha attackerat vilken sekund som helst”.
38 minuter för att vinna ett krig mot ett helt land
Om det här lite märkliga kriget som inte innebar att en enda kula avfyrades är historiens längsta så utspelade sig det kortaste i augusti 1896 mellan Storbritannien och en annan ö, Zanzibar (som ligger utanför och tillhör nuvarande Tanzania). Ön hade 1890 förklarats som ett brittiskt protektorat.
Det hela började med att den probrittiske sultanen Hamad bin Thuwaini dog så tog hans kusin vid namn Khalid bin Bargash hans plats. Britterna hade dock redan utsett en efterträdare och britterna var såklart vana att få som de ville. De utställde ett ultimatum om att överge palatset men denne valde istället att barrikadera sig tillsammans med sina livvakter i palatset. Den 27 augusti 1896 klockan 09:02 började de brittiska styrkorna att beskjuta palatset och 09:40 hade den nye sultanen och därmed hela Zanzibar kapitulerat. Zanzibar hade då förlorat sitt artilleri och 500 soldater medan britterna enligt uppgift bara hade en sårad soldat. Sultanen tog till flykten och britternas marionett tog dennes plats.
 |
| Khalid bin Bargash |
