Den bleka ryttaren

Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden. Till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden. 

– Uppenbarelseboken. 6:8

Provisorisk sjuksal i Kansas 1918
Bilden hämtad från Svenska Wikipedia

Nu var det länge sedan jag var där. På kyrkogården i Stigtomta utanför Nyköping, bredvid min gammelmorfar Arvid och min gammelmormor Ester finns en liten liggande sten med namnet Gösta Andersson och årtalet 1918. Han var deras äldsta son och han hade blivit min morfars äldste bror om han inte hade avlidit 1918 endast två år gammal. När jag var liten fick jag höra att han hade dött i något som kallades Spanska sjukan. Först nu nästan 40 år senare börjar jag nysta i trådarna kring hans död.

Vi har väl alla någon gång känt den där stickande känslan av begynnande feber när vi varit på jobbet. Kanske kombineras det hela med en lättare huvudvärk eller smärta i lederna. Lite ursäktande går du in till chefen och säger att du känner dig lite krasslig och att du går hem och kurerar dig.

När du kommer hem har febern tilltagit och huvudvärken har fått tillökning av en stickande hetta i ögonen och du fryser ordentligt. Du bäddar ner dig och tänker att det hela ger med sig tills imorgon. På natten vaknar du efter mardrömmar, du svettas ymnigt och har hög feber. På morgonen när du vaknar bultar huvudvärken och du har ont i leder och muskler. Fortfarande anar du ingen verklig oråd utan allt tyder på att det är en vanlig om än ganska aggressiv influensa. Sen blir du snabbt sämre, redan efter några timmar börjar du hosta upp blod och rödfärgat slem och på vissa delar av din kropp börjar du få brunlila fläckar. Du har svårt att andas eftersom det bildas allt mer vätska i svalg och hals och till sist kommer du helt enkelt att kvävas där du ligger. Det hela är över på bara ett par dagar och ingen läkarhjälp finns att få. När dit lik obduceras upptäcker man att dina lungor är tunga och svampaktiga och helt enkelt har slagits ut fullständigt. ”Spanskan” har skördat ännu ett offer.

Den värsta pandemin i historien, hittills…

Det hela började någon gång på våren 1918, vissa källor nämner mars vilket är skälet till mitt val av publiceringsdatum, mycket är dock höljt i dunkel. Klart är dock att hela jorden, såväl grönländska byar som Samoaöarna (som för övrigt drabbades extremt hårt när 7 500 av västra Samoas 38 000 invånare dog under två månader.) drogs in i världens hittills allvarligaste pandemi.

I tre fruktansvärda vågor svepte spanska sjukan fram och skördade sina offer:

Våren 1918 spred sig sjukdomen över världen även om stora delar av Afrika, Sydamerika och Kanada slapp undan. I det här läget var det bara frågan om en helt vanlig om än ovanligt smittsam influensa som kallades "tredagarsfebern".

På sommaren upphörde epidemin men det handlade bara om lugnet före stormen för i augusti kastade sig en muterad och dödlig variant av viruset över mänskligheten i land efter land. Några drabbades alltså genom våldsam sjukdom och dog redan efter några dagar, ibland redan efter ett par timmar, med vätskefyllda lungor (så kallat lungödem). Andra drabbades av vad som såg ut som en helt vanlig influensa som senare efter ett par dagar övergick i en variant av lunginflammation som kallas bronkopneumoni.

Efter ett oerhört explosivt förlopp över hela jordklotet mattades influensan av vid årsskiftet 1918–19. Men under våren 1919 återkom den i en tredje våg som inte fullständigt ebbade ut förrän 1920. Efter 1920 försvann farsoten eftersom viruset helt enkelt brände ut sig självt. De som hade överlevt hade utvecklat immunitet mot viruset och stärkt sitt immunförsvar.

Statistiken är väldigt oprecis vilket framförallt hänger samman med att första världskriget rasade i Europa vid den här tiden och befann sig i någon form av slutskede. Krigscensuren gjorde att inga krigförande länder officiellt dokumenterade hur många som var sjuka i epidemin eller hur många som dog i den samma. Sammankopplingen med första världskriget gör också att det är svårt att isolera den ena eller andra dödsorsaken. Klart är dock att mellan 20 och 50 miljoner människor dog i sjukdomen. Vissa källor pratar dock om så mycket som 100 miljoner döda.

För att vi rätt ska förstå den här katastrofens omfattning kan vi sätta den i relation till första världskriget där dödstalen var drygt 9 miljoner i striderna och sammanlagt omkring 15 miljoner döda. Allt engelsmännens, fransmännens och tyskarnas bombande, skjutande och gasande i skyttegravarna kom alltså inte i närheten av spanska sjukans dödlighet.

Spridning och förlopp

Forskarna är idag hyfsat ense om att viruset ursprungligen, som alltid, kom från djurriket troligen från vilda gräsänder. Hos dessa hade det cirkulerat i tusentals år utan att göra någon större skada. En dag fördes det dock vidare och infekterade en annan djurart, troligtvis grisar, och därefter människor, vars outvecklade immunförsvar aldrig stött på något liknande.

Det råder tveksamhet kring virusets väg över jordklotet. Enligt en ofta anförd teori började det hela på de amerikanska militärbaserna och överfördes sedan till Europa i samband med att USA engagerade sig i kriget 1917. En annan teori som har framförts på senare tid är att det skulle ha börjat i militärförläggningar i Frankrike så tidigt som 1916. I dessa läger förekom det nämligen även hönsfågelshållning som skulle kunna förklara smittans eventuella överföring från djur till människor.

Till Sverige kom sjukdomen 1918 och ebbade ut 1920. I vårt land dog sammanlagt 39 000 människor i sjukdomen vilket i jämförelse med många andra länder var ganska lite. Bland de delar som drabbades värst var glesbygderna i Jämtland, Västerbotten och Dalarna medan storstadsområdena klarade sig bättre antagligen för att immunförsvaren var bättre utvecklade på grund av närheten till fler människor.

Tillgången till vård och hjälp i glesbygden var obefintlig. Snöoväder och dåliga vägar gjorde att gårdarna låg isolerade. I de mindre byarna fanns på sin höjd en sjuksköterska i övrigt var man hänvisad till de själavårdare som kyrkan kunde uppbåda.

Vintern 1918 ringde Stockholms kyrkklockor dygnet runt när offren begravdes. Farsoten kom att prägla livet och tillvaron för stadens människor. Offentliga anläggningar som Biografer och teatrar hölls stängda. Invånarna uppmanades att undvika folksamlingar.  Passagerarantalet på spårvagnarna minskades och vagnarna rengjordes noggrant med karbolsprit mellan turerna. Skolstarten uppsköts flera månader medan man väntade på att epidemin skulle avta. Skolorna tjänstgjorde under tiden som provisoriska sjukhus.

Rådhuset i Oakland användes som tillfällig sjuksal under pandemin 1918.
Bilden hämtad från Populär historia januari 2006
© Edward Rogers/Oakland Public Library

Någon bot fanns inte

Vården inriktade sig på att söka mildra effekterna. Framförallt lunginflammationen. För att försöka dämpa febern ordinerades vattenkurer även om det fanns tillgång till effektivare febernedsättande medel så som fenacetin och vanlig acetylsalicylsyra. Många läkare föredrog ändå att arbeta med vattenkurer och olika former av våta omslag.

Mot hostan ordinerades ofta heroin. Även konjak ansågs ha en stärkande effekt. Länder som hade infört spritrestriktioner, exempelvis Norge, hävde temporärt dessa under spanskans härjningar. Det fanns en och annan svensk läkare som passade på att hävda att spanska sjukan hade fått ännu värre konsekvenser om myndigheterna hade infört rusdrycksförbundet.

Namnet då?

Sjukdomen uppkom inte i Spanien, det var inte heller så Spanien var värst drabbat. Däremot var det så att Spanien på grund av sin neutrala status i första världskriget var det första landet som dokumenterade sjukdomen som därefter olyckligt och helt felaktigt fick namnet ”Spanska sjukan. Myndigheterna i San Sebastián i norra Spanien där influensan upptäcktes tidigt på våren 1918 försökte förhindra spridandet av uppgiften gick det inte att stoppa och benämningen var därmed född. Rent kuriöst kan tilläggas att namnet fick en negativ inverkan på den spanska turistindustrin både under som efter själva epidemin.

Letandet efter syndabockar

Som alltid när mänskligheten drabbas av tragedier som exempelvis pandemier börjar vi aktivt leta efter syndabockar. Pandemiernas soldater, bakterierna, syns inte luktar inte känns inte (förrän de plötsligt dödar oss) det är därför naturligt att som i fallet Digerdöden eller som i fallet med spanskan leta efter andra och enklare förklaringar.

En vanlig åsikt i Frankrike och Storbritannien i början av epidemin var att hävda att sjukdomen spreds av tyskarna på andra sidan skyttegravarna. Det hävdades att tyska vetenskapsmän hade odlat fram bakteriologiska smittämnen som skulle hjälpa Tyskland att vinna kriget. Denna teori försvann dock snabbt, kanske för att man förstod att det var lika illa i den andra skyttegraven en bit bort?

Inom den svarta populationen i Afrika skyllde många på de vita kolonialherrarna. Man hävdade att det var deras sjukdom även om den drabbade den svarta befolkningen betydligt hårdare. Vissa skyllde vaccinet, som man misstänkte i själva verket var ett smittämne.

Kolonialherrarna å sin sida skyllde i Sydafrika epidemin på de svartas levnadsvanor och ohygieniska bostäder. Spanska sjukan blev en pusselbit i konstruerandet av apartheidsystemet.

Den allra vanligaste förklaringen var dock att man skyllde på kriget. Pandemins källa fanns i skyttegravarnas elände och det var här sjukdomen hade utvecklats och börjat spridas. Nu drabbades alltså även de neutrala länderna av stormakternas galenskap.

Svensk nyckelspelare i lösandet av spanskans gåta

Varför just spanska sjukans virus var så aggressivt vet vi inte riktigt. Men forskningen pågår fortfarande att försöka hitta lösningen. Vi vet dock lite om särarten hos viruset i fråga.

Normalt dödar influensaviruset när det årligen kommer under hösten/våren cirka 0,1 procent av sina offer. Spanska sjukan hade dock en dödlighet på så mycket som 2,5 procent. Det är egentligen inte så mycket om vi exempelvis jämför med medeltidens pestepidemier (jag kommer att viga ett särskilt inlägg åt Digerdöden någon gång). Men om vi tänker på att kanske en femtedel av jordens befolkning drabbades så blir 2,5 procent förfärligt mycket.

Det som skiljer spanska sjukan från andra influensor är att viruset sätter sig långt ner i lungorna. De vanliga årligt återkommande säsongsinfluensorna angriper främst de övre luftvägarna. Spanska sjukan hade däremot förmågan att nå lungorna vilket alltså ofta var dödligt i sig självt men det öppnade också upp för andra infektioner, framförallt lunginflammation.

Något som också särskiljer spanskan från andra influensaepidemier både tidigare och senare var att den framförallt angrep unga och relativt sett friska personer. En stor del av dem som dog var mellan 16 och 35 år gamla. Sjukdomen sparade däremot de äldre, som vanligen riskerar att avlida vid influensaepidemier. Mer än 99 procent av dem som dog i spanskan var under 65 år. En möjlig förklaring är att många av de lite äldre hade drabbats av en tidigare pandemi som brukar kallas för den ”ryska svetten”.

1951 begav sig den svenska patologen Johan Hultin som då var bosatt i USA till Alaska för att gräva upp djupfrysta kroppar av eskimåer som dött i spanska sjukan 33 år tidigare. Tanken var såklart att viruset skulle ha bevarats av kylan och därmed vara lättare att analysera. 

Packade i is transporterades prover från kropparna till USA för undersökning. Försöket misslyckades dock och forskarna hittade inget influensavirus. Spanskans särdrag förblev gåtfulla och projektet hamnade i glömska.

1998 alltså över 40 år senare återvände den då åldrade Hultin tillsammans med mikrobiologen Jeffrey Taubenberger som hade beskrivit en metod för att isolera även döda virus. Den här gången lyckades det och välbevarade influensavirus fördes till USA där de förvaras i ett frysrum i Washington. 2005 publicerades virusets fullständiga genuppsättning i tidskriften Nature och Science. Det har antytts att det rör sig om en enda liten mutation i virus arvsmassa, en enda liten förändring som gjorde spanska sjukan till en av de värsta epidemier mänskligheten känner.

I dag tror forskarna att viruset ursprungligen kom från vilda gräsänder, där det cirkulerat i tusentals år utan att göra någon större skada, tills det plötsligt en dag färdades vidare och infekterade en annan djurart, troligtvis grisar, och därefter människor, vars immunförsvar aldrig stött på något liknande. Likheterna med senare tiders fågelinfluensa är uppenbara.

Nya pandemier att vänta

Spanska sjukan har inte satt några stora spår i historieböckerna. Kanske är det för att traumat med första världskriget var så mycket mer begripligt? Kanske handlade det om att vi helt enkelt vill glömma bort den där smygande krypande dödliga smittan som obemärkt tog sin i vår tillvaro?

Men framförallt handlar det nog om att det kan hända igen och att ingen förhöjd moral eller optimism kan rädda oss. Kriget är trots allt en mänsklig skapelse. Dess logik går att diskutera och dess förbrytare kan ställas inför rätta men hur talar man reson och allvar med en sjukdom?

Det är bara en tidsfråga innan nästa virus som kan skapa en global pandemi liknande spanskan dyker upp. I praktiken räcker det med ett enda fall om det är ett virus som anpassar sig till människan och har förmåga att smitta från en individ till en annan kan spridningsförloppet bli explosionsartat.

Skulle ett virus liknande det som orsakade spanska sjukan dyka upp så är världen betydligt bättre förberedd än den var 1918. Än så länge finns antibiotika som hjälper mot komplikationer som lunginflammation, liksom antivirala läkemedel som kan fungera förebyggande. Ett globalt nätverk av hälsomyndigheter bevakar noggrant alla sjukdomsutbrott världen över för att kunna ta fram nödvändiga vaccin. Men virus har precis som spanskans förmåga att anpassa sig och muteras och befolkningsökning kombinerat med en allt mer global tillvaro för många människor gör utmaningen ännu större.

Referenser och vidare läsning

Laura Spinney: Pale Rider: The Spanien Flu of 1918 and How it Changed the World

läkartidningen nr 24–25 2006 volym 103

Populär historia januari 2006

I fäders spår för framtids segrar

Målgång i det andra Vasaloppet 1923

I morse innan solen riktigt hade gått upp samlades nästan 16 000 förväntansfulla och kanske lite nervösa skidåkare på gärdet vid Berga by i Sälen i syfte att tillryggalägga de 90 kilometerna till Mora. Det klassiska Vasaloppet kommer gå av stapeln och er favoritbloggare kommer att sitta som klistrad framför TV-apparaten. Förra året genomförde han loppet i form av öppet spår men i år har det blivit TV-soffan för hela slanten. Men hur började det hela egentligen och ligger det någon sanning i berättelserna om Gustav Vasas äventyr i Dalarna som utgör historisk fond till hela loppet? Läs vidare så får ni se.

Gustav Vasas flykt från danskarna
Berättelserna om Gustav Vasas äventyr i Dalarna är många och en omfattande mytbildning förekommer. Det hela finns nedskrivet i boken ”Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna” men vad är egentligen sant?

I korthet ser historien ut såhär:

Vasaloppets historia började redan år 1520. Sverige befann sig då fortfarande inom ramen för Kalmarunionen med Danmark som styrande land. Missnöjet med den danska kungen var dock stort framförallt eftersom den danska tull och skattepolitiken missgynnade de svenska råvaruproduktionen.

Gustav Eriksson befann sig i fångenskap i Danmark sedan han hade gett sig som gisslan i samband med slaget vid Brännkyrka 1518. Han lyckades fly 1519 och kom till Lübeck där han befann sig ända till våren 1520. Under tiden hade Kristian II besegrat svenska upproriska trupper under ledning av Sten Sture den yngre vid det som senare har omtalats som slaget vid Åsundens is.

När Gustav Vasa slutet av maj landstigit söder om Kalmar kontrollerades fortfarande bland annat slotten i Kalmar och i Stockholm av svenskarna. Den 3 juni sammankallade den danske kungen ett riksmöte i Stockholm och i september kom man överens om att allt var glömt och att alla fångar skulle få amnesti. Den 4 november kröntes Kristian II till svensk kung och bara ett par dagar senare 8 november inleddes den hämnd på de adelsmän som hade varit lojala med Sten Sture, det som senare har kallats för Stockholms blodbad.

Någonstans här börjar livet bli farligt för Gustav Eriksson eftersom han som en av få anhängare av Sten Sture fortfarande befann sig på fri fot. Ungefär samtidigt börjar den mer mytiska berättelsen formeras.

Det som är klargjort är att han började en färd norrut genom Sverige i syfte att föröka uppbåda bönderna till att göra uppror men inte lyckades. Enligt berättelsen jagades han genom Dalarna av danska knektar skyddades och gömdes av dalabönderna. En lång

Efter en månad på flykt genom Dalarna stod Gustav utanför Mora kyrka och talade till massorna. Gustav undrade hur länge folket tänkte stå ut med grymheterna och uppmanade dem att gripa till vapen. Dalkarlarnas intresse var dock ljumt. Först senare när Gustav Eriksson hade gett sig av i riktning mot Norge ändrade man sig. Enligt uppgifter var det sedan man hade nåtts av uppgiften att man hädanefter inte skulle få rätt att bära vapen.

Enligt traditionen skickade man två snabba skidlöpare efter Gustav. De kom ikapp honom vid Sälen och fick honom med sig tillbaka till Mora.

Gustav Vasa fångad på foto från sin tur 1520

År 1521 började Gustav sitt anfall med dalkarlar i täten. Det tog två och ett halvt år innan kriget var över och Sverige ett fritt land. Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung vid ett riksmöte i Strängnäs. Händelserna har senare utvecklats till världens största skidtävling – Vasaloppet!

Vasaloppet kommer till 

Idén till Vasaloppet framfördes den 10 februari 1922 av tidningsredaktören Anders Pers i en artikel om skidsport i Vestmanlands Läns tidning. Såhär skrev han: ”Varför kunna vi icke taga upp Mora-Sälen som ett nationellt skidlopp, taga upp det just nu, när vi som bäst fira 400-årsminnet av Gustaf Erikssons befrielsegärning”. Med befrielsegärning syftade man alltså på Gustav Vasas krig mot danskarna som beskrivits ovan.

Det långa skidloppet skulle anknyta till Gustav Vasas flykt mot Norge 1521 och skulle gå mellan Mora och Sälen. Dagen därpå återgav Dagens Nyheter artikeln och därmed var också lobbyarbetet i full gång.

Den 5 mars beslutade IFK Mora om att arrangera loppet. Dagens Nyheter donerade 1000 kr, och loppet skulle gå av stapeln den 19 mars. Dagen efter samlades IFK Moras styrelse och med ett enhetligt ja bestämde man sig för att arrangera det första Vasaloppet

Redan tre dagar senare, 7 mars, publicerade man i Stockholmspressen och några landsortstidningar nyheten om att skidtävlingen skulle bli av. Klubbarna hann man inte informera, tiden var för knapp. Dagen efter tillsatte man funktionärer och pratade om hur banan skulle gå. Den definitiva bansträckningen bestämde man inte förrän fredagen innan loppet! 

Den första anmälningen till loppet gjordes den 10 mars av Carl Emmanuel Berg från IF Göta i Karlstad. Totalt inkom 139 anmälningar, och av dessa kom 119 deltagare till start. Bland dem fanns några av landets främsta skidåkare med Per-Erik ”Särna” Hedlund som den kanske största favoriten.

Det första loppet 1922 Starten gick söndagen den 19 mars 1922 kl 06:04 på Olnispagården i Berga, där startflaggan hölls av Johan Westling. Efter 7 timmar, 32 minuter och 49 sekunder nådde Ernst Alm målet i Mora som förste man. 117 deltagare fullföljde loppet. Alm belönades med segerkransen av den första kranskullan Therese Eliasson från Mora.

Ernst Alm låg rätt långt ner i fältet men när täten kom till Evertsberg efter 47 kilometer. Men då hade man från arrangörerna ingen koll på hur snabbt det skulle gå för skidåkarna, så när ledarduon Jonas Persson från Arbrå i Hälsingland och ”Strål-Lars” Eriksson från Mora kom till Evertsberg var eldarna inte ens tända och det blev ingen omvallning. Alm kom en stund efter och kunde valla om och därmed så småningom avgå med segern.

Banan och dess förändringar 
Från allra första början ville alltså arrangörerna att vasaloppet skulle gå från Mora till Sälen på det sätt som Gustav Vasa själv flydde mot Norge. Dock valde arrangörerna av praktiska skäl att förlägga målet till Mora första året. Senare insåg man helt enkelt att det var mest praktiskt att ha målet i Mora (något som vi skidmotionärer med tanke på banprofilen är väldigt tacksamma för...). 

Starten förlades, väster om älven (idag går starten som bekant från den östra sidan). Eftersom man skulle starta i mörkret klockan sex på morgonen valde man att göra en fingerad start dagen innan, för att kunna filma. På journalfilmerna som fortfarande finns kvar visas alltså inte det riktiga loppet. Först 1961 förlades starten till nuvarande plats i Berga By och det var först då som man började använde den berömda ”startbacken” med runt 150 meters stigning.

Nästa kontroll, Smågan, ligger 11 kilometer efter starten. Det här är den yngsta av alla kontroller och också den enda som ligger utanför ordinarie bebyggelse, först 1984 blev kontrollen en officiell Vasaloppskontroll även om elitåkarna hade haft depåhjälp här tidigare. Det fanns dessutom bara små fäbostigar som ledde hit fram till på 50-talet då skogsbilvägarna anlades.

Efter Smågan är det 13 kilometer till nästa stopp Mångsbodarna. Vasaloppets sträckning har dragits om flera gånger och historiskt har de här delen av banan legat i otillgänglig terräng där det var mer eller mindre omöjligt att dra någon form av spår eftersom det inte fanns någon fungerande väg förrän på 30-talet.

Fram tills Smågan blev officiell kontroll 1984 var det först här i Mångsbodarna som skidåkarna fick någon mat och dryck. Idag är det här i Mångsbodarna som fältet i Vasaloppet brukar spricka upp fram mot Risberg.

Efter Mångsbodarna kommer det en längre nedförsbacke där det ofta inträffar klart sevärda vurpor där mindre erfarna utförsåkare utsträcker sina skidkunskaper över bristningsgränsen.

Risbergskontrollen som ligger efter drygt en tredjedel av loppet fanns inte heller med som officiell kontroll. Det var först när den legendariske Mora-Nisse Karlsson fick ansvaret för Vasaloppets spårdragning 1959 som han ritade in en extra sväng för att åkarna skulle kunna få fylla på med ny energi. Kontrollen låg ursprungligen i den kraftiga nedförsbacken men på grund av ökat deltagarantal och hastighet fick kontrollen flyttas till flackare terräng.

Strax efter halva loppet kommer åkarna till Evertsberg som är en av tre kontroller som ända sedan starten har varit officiella. Strax innan Evertsberg går loppet över de så kallade Evertsbergssjöarna lite beroende på temperaturförhållandena. Sedan 1970 delas det ut ett särskilt bergspris till den åkare som först når Evertsberg. Namnet på åkarna ristas in på en sten som står bredvid spåret. Efter Evertsberg kommer banans längsta och brantaste nedförsbacke där det går att hämta tillbaka en del av den energi som har gått förlorad i de många backarna i den första delen av loppet.

Nästa kontroll Oxberg som också har funnits med sedan starten 1922 ligger 60 kilometer från starten alltså när åkarna har åkt två tredjedelar av loppet.

Sträckan mellan Evertsberg och Oxberg är relativt kuperad. Särskilt betydelsefulla är de så kallade Lundbäcksbackarna som är döpta efter Sven-Åke Lundbäck som gjorde ett berömt ryck här när han vann vasaloppet 1981. Stigningen är lika brant som den första backen i Sälen men själva backen är något kortare. Oxberg är också startplats för tjejvasan som gick första gången 1988 och senare även för Halvvasan och Kortvasan.

Efter Oxberg har de flesta av Vasaloppets jobbigare partier passerats. Nästa stop i Hökberg är undantaget. Hökberg nås nämligen efter en ganska lång och ansträngande uppförsbacke på hela 50 höjdmeter.

Sista kontrollen innan målet är i Eldris. Nu har alla tuffa partier passerats och spåret har ändrat karaktär och går nu mestadels genom ganska tråkig, flack björkskog. Här har de bästa åkarna varit ute i strax under 4 timmar och det här partiet är framförallt väldigt mentalt påfrestande.

Avslutningsvis kommer man in i själva Mora via Mora IF:s skidanläggning med lite mer kuperad terräng. Därefter passeras Hemulån via en mycket smal passage där endast två skidåkare kan köra i bredd, idrottsplatsen rundas innan den lilla bron som kallas Auklandbron efter Jörgen Aukland som var den förste skidåkare som tog sig dit i samband med 2008 års upplaga av Vasaloppet. 

Fram till 1950 gick Vasaloppet mestadels på älven och uppför Badstubacken mot upploppet på Vasagatan. De första två åren genade man upp till Klockstapeln fram till målet som alltid har legat på Vasagatan. Upploppet var på den tiden betydligt kortare och att runda klockstapeln blev ett begrepp. Tidigare stod en person längst upp i klockstapeln och blåste i ett näverhorn när den första skidlöparen var på ingång.

Det långa upploppet längs Vasagatan har funnits sedan 1951 där dagens sträckning med uppfarten från Prästholmen vid Zornmuseet tillkom 1958. På det långa svåra upploppet har åtskilliga skidåkare gått ut för tidigt och börjat spurta för att sedan se sig omkörda bakifrån. I slutet av upploppet står den hägrande portalen som indikerar att åkaren har genomfört det längsta och mest klassiska av skidlopp.

Anekdoter och kuriosa

Vasaloppet har kantats av anekdoter och händelser som tillsammans har bidragit till att öka loppets popularitet. Den första anekdoten har egentligen redan berättats nämligen den om hur Ernst Alm som den förste segraren 1922 låg rätt långt ner i fältet men att han till skillnad från täten fick tid att valla om och därmed kunde han säkra segern.

Fyra försök till att dela segern i Vasaloppet har gjorts, men bara bröderna Örjan och Anders Blomquist (1988) har lyckats med bedriften. Den gången bar de till och med kranskullan på axlarna över mållinjen.

De som försökt dela segern men där ändå en person dömts till vinnare är Per Erik Hedlund/Sven Utterström 1928, Arthur Häggblad/Hjalmar Blomstedt 1935 samt Nils ”Mora-Nisse” Karlsson/Anders Törnkvist 1947. Den förstnämnde i de tre fallen har tilldömts segern. Hedlund och Utterström klippte senare isär sina guld- respektive silvermedaljer och satte ihop dem igen så att de fick varsin delad medalj.

1994 hade Staffan Larsson (som kommer från en legendarisk skidåkarfamilj med ursprung i Oxberg. Familjen Larsson har flera generationer segrare i Vasaloppet) skadat knät inför säsongen och han kunde därför inte diagonalåka. Istället försökte han, som första åkare, att staka sig igenom hela loppet. Staffan ledde ända fram till backarna mot Hökberg där han blev upphunnen. Han slutade sedan loppet på en hedrande femteplats. 1998 stod han dock som segrare till hemmapublikens stora förtjusning.

Två gånger har Vasaloppet ställts in på grund av snöbrist nämligen 1932 och 1990. 1934 ställdes loppet in på grund av för få anmälda deltagare, något som med dagens konsertbiljettssläppsliknande situation känns fullständigt verklighetsfrämmande.

Den första och hittills enda kung som har genomfört loppet var vår nuvarande monark Carl XIV Gustav som under namnet Carl Bernadotte genomförde loppet 1977 och kom på 5708:e plats.

Den första kvinnan som deltog i Vasaloppet var Margit Nordin som redan andra året 1923 genomförde loppet på 10:09:42 redan året därefter blev det förbjudet för kvinnor att delta i loppet något som upphörde först 1981. Då hade kvinnor under flera år smugit sig med i loppet maskerade. 1980 hade en sådan maskerad kvinna fångats av en reporter i ett historiskt Tv-reportage.

Det går inte att skriva en text om Vasaloppet utan att nämna loppets stora gigant Nils ”Mora Nisse” Karlsson, som med sina 10 segrar innan han sadlade om och fungerade som spårschef under många år, är en legend i Vasaloppssammanhang. Bland alla hans segrar kan nämnas 1945 års upplaga där han vann sitt andra lopp. Han hade haft problem med skidorna under loppet och tvingats valla om flera gånger. Ett par kilometer innan Hökberg, vallade han om en sista gång och låg då hela nio minuter efter ledande Gunnar Wärdell från Östersund. Någon kilometer före mål var Mora-Nisse ikapp och kunde vinna med en 1 minut och 37 sekunder.