Den bleka ryttaren

Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden. Till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden. 

– Uppenbarelseboken. 6:8

Provisorisk sjuksal i Kansas 1918
Bilden hämtad från Svenska Wikipedia

Nu var det länge sedan jag var där. På kyrkogården i Stigtomta utanför Nyköping, bredvid min gammelmorfar Arvid och min gammelmormor Ester finns en liten liggande sten med namnet Gösta Andersson och årtalet 1918. Han var deras äldsta son och han hade blivit min morfars äldste bror om han inte hade avlidit 1918 endast två år gammal. När jag var liten fick jag höra att han hade dött i något som kallades Spanska sjukan. Först nu nästan 40 år senare börjar jag nysta i trådarna kring hans död.

Vi har väl alla någon gång känt den där stickande känslan av begynnande feber när vi varit på jobbet. Kanske kombineras det hela med en lättare huvudvärk eller smärta i lederna. Lite ursäktande går du in till chefen och säger att du känner dig lite krasslig och att du går hem och kurerar dig.

När du kommer hem har febern tilltagit och huvudvärken har fått tillökning av en stickande hetta i ögonen och du fryser ordentligt. Du bäddar ner dig och tänker att det hela ger med sig tills imorgon. På natten vaknar du efter mardrömmar, du svettas ymnigt och har hög feber. På morgonen när du vaknar bultar huvudvärken och du har ont i leder och muskler. Fortfarande anar du ingen verklig oråd utan allt tyder på att det är en vanlig om än ganska aggressiv influensa. Sen blir du snabbt sämre, redan efter några timmar börjar du hosta upp blod och rödfärgat slem och på vissa delar av din kropp börjar du få brunlila fläckar. Du har svårt att andas eftersom det bildas allt mer vätska i svalg och hals och till sist kommer du helt enkelt att kvävas där du ligger. Det hela är över på bara ett par dagar och ingen läkarhjälp finns att få. När dit lik obduceras upptäcker man att dina lungor är tunga och svampaktiga och helt enkelt har slagits ut fullständigt. ”Spanskan” har skördat ännu ett offer.

Den värsta pandemin i historien, hittills…

Det hela började någon gång på våren 1918, vissa källor nämner mars vilket är skälet till mitt val av publiceringsdatum, mycket är dock höljt i dunkel. Klart är dock att hela jorden, såväl grönländska byar som Samoaöarna (som för övrigt drabbades extremt hårt när 7 500 av västra Samoas 38 000 invånare dog under två månader.) drogs in i världens hittills allvarligaste pandemi.

I tre fruktansvärda vågor svepte spanska sjukan fram och skördade sina offer:

Våren 1918 spred sig sjukdomen över världen även om stora delar av Afrika, Sydamerika och Kanada slapp undan. I det här läget var det bara frågan om en helt vanlig om än ovanligt smittsam influensa som kallades "tredagarsfebern".

På sommaren upphörde epidemin men det handlade bara om lugnet före stormen för i augusti kastade sig en muterad och dödlig variant av viruset över mänskligheten i land efter land. Några drabbades alltså genom våldsam sjukdom och dog redan efter några dagar, ibland redan efter ett par timmar, med vätskefyllda lungor (så kallat lungödem). Andra drabbades av vad som såg ut som en helt vanlig influensa som senare efter ett par dagar övergick i en variant av lunginflammation som kallas bronkopneumoni.

Efter ett oerhört explosivt förlopp över hela jordklotet mattades influensan av vid årsskiftet 1918–19. Men under våren 1919 återkom den i en tredje våg som inte fullständigt ebbade ut förrän 1920. Efter 1920 försvann farsoten eftersom viruset helt enkelt brände ut sig självt. De som hade överlevt hade utvecklat immunitet mot viruset och stärkt sitt immunförsvar.

Statistiken är väldigt oprecis vilket framförallt hänger samman med att första världskriget rasade i Europa vid den här tiden och befann sig i någon form av slutskede. Krigscensuren gjorde att inga krigförande länder officiellt dokumenterade hur många som var sjuka i epidemin eller hur många som dog i den samma. Sammankopplingen med första världskriget gör också att det är svårt att isolera den ena eller andra dödsorsaken. Klart är dock att mellan 20 och 50 miljoner människor dog i sjukdomen. Vissa källor pratar dock om så mycket som 100 miljoner döda.

För att vi rätt ska förstå den här katastrofens omfattning kan vi sätta den i relation till första världskriget där dödstalen var drygt 9 miljoner i striderna och sammanlagt omkring 15 miljoner döda. Allt engelsmännens, fransmännens och tyskarnas bombande, skjutande och gasande i skyttegravarna kom alltså inte i närheten av spanska sjukans dödlighet.

Spridning och förlopp

Forskarna är idag hyfsat ense om att viruset ursprungligen, som alltid, kom från djurriket troligen från vilda gräsänder. Hos dessa hade det cirkulerat i tusentals år utan att göra någon större skada. En dag fördes det dock vidare och infekterade en annan djurart, troligtvis grisar, och därefter människor, vars outvecklade immunförsvar aldrig stött på något liknande.

Det råder tveksamhet kring virusets väg över jordklotet. Enligt en ofta anförd teori började det hela på de amerikanska militärbaserna och överfördes sedan till Europa i samband med att USA engagerade sig i kriget 1917. En annan teori som har framförts på senare tid är att det skulle ha börjat i militärförläggningar i Frankrike så tidigt som 1916. I dessa läger förekom det nämligen även hönsfågelshållning som skulle kunna förklara smittans eventuella överföring från djur till människor.

Till Sverige kom sjukdomen 1918 och ebbade ut 1920. I vårt land dog sammanlagt 39 000 människor i sjukdomen vilket i jämförelse med många andra länder var ganska lite. Bland de delar som drabbades värst var glesbygderna i Jämtland, Västerbotten och Dalarna medan storstadsområdena klarade sig bättre antagligen för att immunförsvaren var bättre utvecklade på grund av närheten till fler människor.

Tillgången till vård och hjälp i glesbygden var obefintlig. Snöoväder och dåliga vägar gjorde att gårdarna låg isolerade. I de mindre byarna fanns på sin höjd en sjuksköterska i övrigt var man hänvisad till de själavårdare som kyrkan kunde uppbåda.

Vintern 1918 ringde Stockholms kyrkklockor dygnet runt när offren begravdes. Farsoten kom att prägla livet och tillvaron för stadens människor. Offentliga anläggningar som Biografer och teatrar hölls stängda. Invånarna uppmanades att undvika folksamlingar.  Passagerarantalet på spårvagnarna minskades och vagnarna rengjordes noggrant med karbolsprit mellan turerna. Skolstarten uppsköts flera månader medan man väntade på att epidemin skulle avta. Skolorna tjänstgjorde under tiden som provisoriska sjukhus.

Rådhuset i Oakland användes som tillfällig sjuksal under pandemin 1918.
Bilden hämtad från Populär historia januari 2006
© Edward Rogers/Oakland Public Library

Någon bot fanns inte

Vården inriktade sig på att söka mildra effekterna. Framförallt lunginflammationen. För att försöka dämpa febern ordinerades vattenkurer även om det fanns tillgång till effektivare febernedsättande medel så som fenacetin och vanlig acetylsalicylsyra. Många läkare föredrog ändå att arbeta med vattenkurer och olika former av våta omslag.

Mot hostan ordinerades ofta heroin. Även konjak ansågs ha en stärkande effekt. Länder som hade infört spritrestriktioner, exempelvis Norge, hävde temporärt dessa under spanskans härjningar. Det fanns en och annan svensk läkare som passade på att hävda att spanska sjukan hade fått ännu värre konsekvenser om myndigheterna hade infört rusdrycksförbundet.

Namnet då?

Sjukdomen uppkom inte i Spanien, det var inte heller så Spanien var värst drabbat. Däremot var det så att Spanien på grund av sin neutrala status i första världskriget var det första landet som dokumenterade sjukdomen som därefter olyckligt och helt felaktigt fick namnet ”Spanska sjukan. Myndigheterna i San Sebastián i norra Spanien där influensan upptäcktes tidigt på våren 1918 försökte förhindra spridandet av uppgiften gick det inte att stoppa och benämningen var därmed född. Rent kuriöst kan tilläggas att namnet fick en negativ inverkan på den spanska turistindustrin både under som efter själva epidemin.

Letandet efter syndabockar

Som alltid när mänskligheten drabbas av tragedier som exempelvis pandemier börjar vi aktivt leta efter syndabockar. Pandemiernas soldater, bakterierna, syns inte luktar inte känns inte (förrän de plötsligt dödar oss) det är därför naturligt att som i fallet Digerdöden eller som i fallet med spanskan leta efter andra och enklare förklaringar.

En vanlig åsikt i Frankrike och Storbritannien i början av epidemin var att hävda att sjukdomen spreds av tyskarna på andra sidan skyttegravarna. Det hävdades att tyska vetenskapsmän hade odlat fram bakteriologiska smittämnen som skulle hjälpa Tyskland att vinna kriget. Denna teori försvann dock snabbt, kanske för att man förstod att det var lika illa i den andra skyttegraven en bit bort?

Inom den svarta populationen i Afrika skyllde många på de vita kolonialherrarna. Man hävdade att det var deras sjukdom även om den drabbade den svarta befolkningen betydligt hårdare. Vissa skyllde vaccinet, som man misstänkte i själva verket var ett smittämne.

Kolonialherrarna å sin sida skyllde i Sydafrika epidemin på de svartas levnadsvanor och ohygieniska bostäder. Spanska sjukan blev en pusselbit i konstruerandet av apartheidsystemet.

Den allra vanligaste förklaringen var dock att man skyllde på kriget. Pandemins källa fanns i skyttegravarnas elände och det var här sjukdomen hade utvecklats och börjat spridas. Nu drabbades alltså även de neutrala länderna av stormakternas galenskap.

Svensk nyckelspelare i lösandet av spanskans gåta

Varför just spanska sjukans virus var så aggressivt vet vi inte riktigt. Men forskningen pågår fortfarande att försöka hitta lösningen. Vi vet dock lite om särarten hos viruset i fråga.

Normalt dödar influensaviruset när det årligen kommer under hösten/våren cirka 0,1 procent av sina offer. Spanska sjukan hade dock en dödlighet på så mycket som 2,5 procent. Det är egentligen inte så mycket om vi exempelvis jämför med medeltidens pestepidemier (jag kommer att viga ett särskilt inlägg åt Digerdöden någon gång). Men om vi tänker på att kanske en femtedel av jordens befolkning drabbades så blir 2,5 procent förfärligt mycket.

Det som skiljer spanska sjukan från andra influensor är att viruset sätter sig långt ner i lungorna. De vanliga årligt återkommande säsongsinfluensorna angriper främst de övre luftvägarna. Spanska sjukan hade däremot förmågan att nå lungorna vilket alltså ofta var dödligt i sig självt men det öppnade också upp för andra infektioner, framförallt lunginflammation.

Något som också särskiljer spanskan från andra influensaepidemier både tidigare och senare var att den framförallt angrep unga och relativt sett friska personer. En stor del av dem som dog var mellan 16 och 35 år gamla. Sjukdomen sparade däremot de äldre, som vanligen riskerar att avlida vid influensaepidemier. Mer än 99 procent av dem som dog i spanskan var under 65 år. En möjlig förklaring är att många av de lite äldre hade drabbats av en tidigare pandemi som brukar kallas för den ”ryska svetten”.

1951 begav sig den svenska patologen Johan Hultin som då var bosatt i USA till Alaska för att gräva upp djupfrysta kroppar av eskimåer som dött i spanska sjukan 33 år tidigare. Tanken var såklart att viruset skulle ha bevarats av kylan och därmed vara lättare att analysera. 

Packade i is transporterades prover från kropparna till USA för undersökning. Försöket misslyckades dock och forskarna hittade inget influensavirus. Spanskans särdrag förblev gåtfulla och projektet hamnade i glömska.

1998 alltså över 40 år senare återvände den då åldrade Hultin tillsammans med mikrobiologen Jeffrey Taubenberger som hade beskrivit en metod för att isolera även döda virus. Den här gången lyckades det och välbevarade influensavirus fördes till USA där de förvaras i ett frysrum i Washington. 2005 publicerades virusets fullständiga genuppsättning i tidskriften Nature och Science. Det har antytts att det rör sig om en enda liten mutation i virus arvsmassa, en enda liten förändring som gjorde spanska sjukan till en av de värsta epidemier mänskligheten känner.

I dag tror forskarna att viruset ursprungligen kom från vilda gräsänder, där det cirkulerat i tusentals år utan att göra någon större skada, tills det plötsligt en dag färdades vidare och infekterade en annan djurart, troligtvis grisar, och därefter människor, vars immunförsvar aldrig stött på något liknande. Likheterna med senare tiders fågelinfluensa är uppenbara.

Nya pandemier att vänta

Spanska sjukan har inte satt några stora spår i historieböckerna. Kanske är det för att traumat med första världskriget var så mycket mer begripligt? Kanske handlade det om att vi helt enkelt vill glömma bort den där smygande krypande dödliga smittan som obemärkt tog sin i vår tillvaro?

Men framförallt handlar det nog om att det kan hända igen och att ingen förhöjd moral eller optimism kan rädda oss. Kriget är trots allt en mänsklig skapelse. Dess logik går att diskutera och dess förbrytare kan ställas inför rätta men hur talar man reson och allvar med en sjukdom?

Det är bara en tidsfråga innan nästa virus som kan skapa en global pandemi liknande spanskan dyker upp. I praktiken räcker det med ett enda fall om det är ett virus som anpassar sig till människan och har förmåga att smitta från en individ till en annan kan spridningsförloppet bli explosionsartat.

Skulle ett virus liknande det som orsakade spanska sjukan dyka upp så är världen betydligt bättre förberedd än den var 1918. Än så länge finns antibiotika som hjälper mot komplikationer som lunginflammation, liksom antivirala läkemedel som kan fungera förebyggande. Ett globalt nätverk av hälsomyndigheter bevakar noggrant alla sjukdomsutbrott världen över för att kunna ta fram nödvändiga vaccin. Men virus har precis som spanskans förmåga att anpassa sig och muteras och befolkningsökning kombinerat med en allt mer global tillvaro för många människor gör utmaningen ännu större.

Referenser och vidare läsning

Laura Spinney: Pale Rider: The Spanien Flu of 1918 and How it Changed the World

läkartidningen nr 24–25 2006 volym 103

Populär historia januari 2006