Om Birka och Uppåkra och prioriteringar i historisk forskning

När jag gick i skolan pratade vi om Birka. Vikingastaden på Björkö i Mälaren. Platsen lyftes fram som en föregångare till Stockholm och bilden av någon slags Vikingatida svensk statsbildning runt Mälaren skapades. Men sanningen om Birka är att dess historiska status snarare säger något om dels bristen på resurser som finns för att bedriva forskning kring vår äldsta historia och dels hur snävt de små resurser som finns de facto används. Den här texten blir alltså snarare än en historisk berättelse kring något historiskt fenomen en text om det problematiska i att vår historia inte är vad som har hänt utan vad vi väljer att prata och skriva om.

De tidigmedeltida stadsbildningarna 

Under den period som vi kallar tidigmedeltid i övriga Europa men Vikingatid i Norden levde de allra flesta människor på vad som måste betraktas som landsbygd. Men det fanns undantag i form av större befolkningscentra som vi skulle kunna kalla för föregångare till städer. Vilka krafter som exakt låg bakom tillkomsten av städerna är svårt att bestämma. Helt klart är att maktens män (och i vissa fall kvinnor även om makten var ännu mer könsbunden då än nu) valde att gynna vissa platser genom att ge dem handelsrättigheter. På så sätt skaffade de sig inkomster och tillgång till exklusiva varor. Å andra sidan var städerna tvungna att ligga i anslutning till handelsleder och vara lätta att försvara i händelse av krig. Städerna under den här tiden blev i vissa fall kortlivade eftersom handelsvägar ritades om och kungamakten var bräcklig.

Den äldsta kände köpstaden av den här typen i Norden är den danska staden Ribe vars grundande har daterats till någon gång runt år 710. 

Birka

Flygfoto över det utgrävda Birka

Den svenska ekvivalenten till Ribe är Birka. Birka har framförallt blivit berömt på grund av missionären Ansgars förhållandevis misslyckade resor dit från Tyskland under 800-talet. Resorna finns dokumenterade av Ansgars medarbetare Rimbert som kort efteråt skrev ner sin tolkning av det hela i en helgonbiografi.

Enbart utifrån Rimberts beskrivning av resorna går det inte att belägga vart Birka låg någonstans. Den vanligaste tolkningen är dock att Birka är identiskt med den stadsbildning som har hittats på Björkö i Mälaren. Det har föreslagits andra orter också. Vi vet dock genom arkeologiska utgrävningar att det låg en stadsbildning på Björkö. Denna stadsbildning liknar i mycket motsvarande städer i norra Europa vid denna tid, exempelvis tidigare nämnda Ribe, men staden på Björkö omfattar ett betydligt mindre område och måste således haft en betydligt mindre befolkning och därmed antagligen också en mindre betydelse. 

Om vi utgår från att staden Birka och fyndplatsen på Björkö är samma plats går det att kombinera Rimberts text med de arkeologiska fynden. Då vet vi dels att det i staden fanns en hövitsman och att det hölls ting i staden. Vi vet också att det fanns en kung som residerade i närheten även om vi inte vet vilken makt och vilket område han kontrollerade. Men framförallt vet vi genom Adam av Bremens krönika (som för övrigt är en av våra viktigaste källor till det tidigmedeltida Norden) att Birka var övergivet på 1070-talet. De arkeologiska fynden tyder på att människorna lämnade platsen runt år 970. 

Sett i en historisk backspegel så framstår Birka som ett misslyckande. Invånarantalet var blygsamma mellan 500 och 1000 personer. Men framförallt överlevde staden bara lite drygt 200 år, uppstod någon gång på 700-talet och övergavs 200 år senare. Vi vet inte varför Birka övergavs men troliga förklaringar är att handelsvägarna ändrades så att stadens placering blev mindre relevant eller att den politiska kartan ritades om och att befolkningen kanske tvingades flytta exempelvis till det nyligen anlagda Sigtuna. Den här typen av tvångsförflyttningar var inte ovanliga under den här tiden och finns historiskt belagda i flera fall.

Men om Birka alltså var ett misslyckande varför pratar vi så mycket om det för? Varför får generationer av svenska skolbarn titta på bilder och teckningar som föreställer livet som det tedde sig i den lilla staden på den lilla holmen? Det handlar såklart om att eftersom Birka nämns i Rimberts krönika om Ansgar så har Birka ansetts vara centrum för det svenska kristnandet. Det tycks inte spela någon roll att Ansgars mission var en flopp, att det var fler missionärer inblandade och att många andra platser rimligtvis besöktes, städer som har bevarats in i modern tid. Birkas plats i historien och i vårt svenska historiemedvetande är bergfast. 

Ansgarsmonumentet på Björkö som restes till 1000-årsminnet av Ansgars missionresa. Bilden hämtad från svenska wikipedia

Problemet med det här ensidiga fokuserandet är att andra och kanske viktigare stadsbildningar inte blir lika väl utforskade, exempelvis vårt andra exempel Uppåkra mellan Lund och Staffanstorp i Skåne. 

Uppåkra

Flygfoto över Uppåkra kyrka som ligger i anslutning till fyndområdet. Bilden hämtad från Staffanstorps kommuns hemsida

På en höjd mitt på den skånka slätten i Staffanstorps kommun invid motorvägen mellan Lund och Malmö ligger en kyrka och ett par hus. Platsen heter Uppåkra och det är omöjligt att med blotta ögat se att under kullen i de rika jordlagren finns rester av Sveriges hittills äldsta och länge största stad. Eftersom inga skriftliga källor nämner staden vet vi inte ens vad den hette så Uppåkra eller Gamla Uppåkra har den kallats i brist på andra namn.

Bebyggelsen i Uppåkra började antagligen betydligt tidigare än den period som artikeln handlar om även om det naturligtvis inte var frågan om någon stad. Då den tidigaste bebyggelsen täcks av tjocka kulturlager har arkeologerna bara kunnat se enskilda glimtar av den Men flintredskap som pilspetsar med mera visar att människor har levt här långt innan Uppåkra blev ett maktcentrum under järnåldern.

Nära kyrkan har man hittat lämningarna efter en grav, som är omkring 4000 år gammal dvs. från det som vi idag kallar för bondestenåldern. Graven verkar tidigare ha krönts av en jordhög. Kanske var den fortfarande synlig ovan jord under 1700 och 1800-taletn Omkring den här tiden verkar graven nämligen ha plundrats. 

Även från sen bronsålder eller tidig järnålder finns lämningar i Uppåkra. Två gravhögar längs med Gamla Trelleborgsvägen visar på detta. Vägen till Trelleborg byggdes troligen redan under bronsåldern. När Uppåkra grundades fanns det alltså redan en viktig handelsväg och gravmonument på platsen. 

Men sitt verkliga uppsving fick Uppåkra under Järnåldern. Bebyggelsen upptog ett imponerande område på 40-50 hektar vilket exempelvis kan jämföras med Birkas blygsamma 7 hektar eller det ”stora” och berömda danska Hedeby på 24. De fynd som har hittats visar dessutom att Uppåkra (eller vad staden nu hette) fanns i över ett millenium, från 100 före Kristus till någon gång på 1000-talet efter! På platsen har ett stort tempel grävts ut vilket tyder på att det här fanns en viktig och religiös kult som dessutom tycks ha överlevt kristendomens iförande eftersom arkeologerna har hittat både hedniska asagudavbilder och kristna krucifix. 

Exempel på fynd från Uppåkra, bilden hämtad från Uppåkras församlings hemsida

Fynden i Uppåkra kommer från medelhavsområdet men även så långt bort som i Irak och Uzbekistan. Allt tyder på att södra Sverige hade ett utbyte under med kontinenten redan under de första århundradena efter Kristus. Uppåkra var inte enbart en plats för handel och hantverk. Det var också ett maktsäte för en härskande aristokrati. Om detta vittnar en imponerande hallbyggnad, ett träpalats där de styrande i Uppåkra kan ha bott. 

Riken kommer och går, Uppåkra i ett historiskt sammanhang 

Under de tusen år som bebyggelsen i Uppåkra existerade hände det stora och omvandlande saker i Europa. Vid stadens grundande dominerades den politiska scenen av det mäktiga Romarriket och dess tidiga kejsare (för en liten utvikning i deras förehavande kan min gamla artikel från 2015 vara intressant). Romarriket sträckte sig från de brittiska öarna i norr till arabiska halvön i söder. I Rhenområdet möttes romerska och germanska handelsmän och därmed kom, indirekt, Uppåkra i kontakt med Romarriket.

På 300-talet hade romarriket delats i en östlig och en västlig del där den västliga snabbt gick sin oundvikliga undergång till mötes. Den folkvandringstid som inträdde därefter innebar att de gamla östromerska områdena erövrades av olika germanska stammar (jag har tidigare i en lite längre artikel fördjupat mig i denna intressanta epok i europeisk historia). Många av guldföremålen i Uppåkra härstammar från den tiden och från många av de riken som bildades i det romerska imperiets kölvatten. 

Under Uppåkras senare tid, från 800-talet och framåt. Växte Frankerriket (som jag sedan länge har lovat att jag ska göra en fördjupning i) fram som den nya stormakten i Europa. Genom Karl den stores kröning till kejsare på juldagen år 800 återuppstod i princip det västromerska kejsardömet. Kristendomen var den stora religionen vilket alltså avspglas i fynden i Uppåkra. Vid samma tid började också nordborna att ge sig ut på långa resor för att handla, plundra och erövra det som vi i allmänhet kallar för vikingatiden. I den södra delen av medelhavsområdet växte islam fram som en väldig maktfaktor och skulle ha kvar en stark ställning i framförallt Spanien i 600 år. 

Slutsatser Min egentliga poäng gjorde jag redan i min inledning. Den ställning som Birka har fått i den svenska historieskrivningen genom Ansgars mission har inneburit att andra större och viktigare städer har fått stå åt sidan. I akademiska discipliner som historia och arkeologi som är beroende av offentliga anslag kan det (och i det här fallet har det också haft det) förödande konsekvenser för vår historiesyn och vårt historiemedvetande. I den skånska myllan som är långt ifrån färdigutgrävd ligger en helt annan berättelse om Sveriges forntidshistoria begravd under lermassorna. Den dag vi får resurser att gräva ut den kommer kanske också historien att skrivas om.

Referenser och vidare läsning 

Sveriges historia, band 2 - 600-1350, Nordstedts

Stora Uppåkra 8:4 Arkeologisk förundersökning och undersökning 2013 Ing-Marie Nilsson