Svält och inbördeskrig i England i mitten av 1600-talet
Den engelska tronen hade 1603 ärvts av Jakob I av huset Stuart. Fram till dess hade England styrts av huset Tudor, först av Henrik VIII och sen av hans dotter Elisabeth I som dock aldrig gifte sig och därmed dog barnlös.
Det engelska parlamentet hade en lång tradition av relativt stor självständighet och på slutet av 1620-talet utbröt en konflikt mellan Jakob I son Karl I och parlamentet. Konflikten var framförallt religiöst betingad där kungen stödde statskyrkan medan parlamentet hade starka puritanska inslag. År 1628 tvingades kungen gå med på den så kallade Petition of Right, som garanterade rättssäkerheten och parlamentets inflytande över skatterna. När parlamentet 14 år senare ytterligare ville stärkte sin makt utbröt ett regelrätt inbördeskrig som kom att vara mellan 1642 och 1649. I praktiken handlade det om två konflikter, en längre från 1642 till 1646 och en kortare mellan 1647 och 1648.
De ekonomiska villkoren för framförallt de lägre stånden in England var ansträngda under åren 1648-50. Många bönder fick sina skördar förstörda, affärsägare fick sina handelsbodar och verkstäder förstörda med mera. Detta kombinerat med dåligt väder fick skördarna att slå fel och matpriserna att stiga vilket gav upphov till en landsomfattande svält.
The Diggers
Under åren 1648-1650 uppstod, mer eller mindre spontant, mindre läger där grupper av människor odlade upp allmänningar för att på så sätt skaffa sig mat för dagen. Det finns dokumenterade exempel från Bedforshire, Buckinghamshire, Hamptonshire, Kent, Leicestershire, Middlesex, Northamptonshire, Gloucestershire och Nottinghamshire. Just bosättningarna i Buckinghamshire är kända som ursprungsplatsen för hela rörelsen eftersom det här i december 1648 publicerades en text med rubriken Light Shining in Buckinghamshire.
Allmänningarna hade historiskt varit ägda gemensamt av de engelska byarna. Men efter normandernas erövring 1066 hade Willhelm Erövraren privatiserat marken genom att låta den falla under adelns gods och borgar. Marken, som bestod av ängsmark, användes inte som jordbruksmark utan bara i begränsad utsträckning för djurhållning.
I mars 1649 hade en stridsskrift med titeln ”The true leveller standard advance”. Benämningen The true leveller anspelar på den sociala rörelse som kallades The levellers som var en filantropisk social rörelse med stöd bland köpmän, småföretagare och armen.
I texten förklarade man sin målsättning att den privata äganderätten till jord och jordbruksmark borde avskaffas och att den borde brukas i alla människors intresse. Samtidigt bekände man sig till en pacifistisk, demokratiskt hållning.
Saint George´s hill
Den mest kända och dokumenterade diggerskolonin är den som i april 1649 uppstod i Surrey vid Saint George´s hill där ett tiotal fattiga bönder under ledning av kyrkoherden William Everard började odla upp allmän mark. Relativt snart efter att man hade börjat anslöt sig Diggersrörelsens främste ideolog Gerrard Winstanley till gruppen.
Winstanley hade tidigare ägt ett skrädderi i London men hade förlorat det och sin förmögenhet under inbördeskriget. Med början 1648 hade han börjat författa flera skrifter kring religiösa och sociala frågor.
Winstanley publicerade 1649 en kortare skrift med titeln ”The new law of righteousness” i denna formulerade han sina idéer kring en ny framtida social och ekonomisk ordning.
Redan under april 1649 uppstod fientligheter mellan lokala landägare och The Diggers medlemmar och ett antal av hyddorna brändes ner. Förmodligen handlade det om inhyrda busar som hade fått betalt för att skrämma medlemmarna. Den 19 april dirigerades en mindre grupp soldater till St George´s hill för att undersöka situationen. Den 23 april fanns det ett 50-tal diggers vid kolonin som nu började betraktas som ett lokalt problem. När generalen för den engelska armen Fairfax besökte området i slutet av maj 1649 beskrev han situationen endast som en lokal dispyt.
The diggers valde under sensommaren 1649 att överge sin bosättning och flytta ett par kilometer till näraliggande Cobham Heath. Men även där blev gruppen ständigt trakasserade, arresterade och bortkörda. Men inga direkta rättegångar tycks ha förekommit, tvärt om verkar rörelsen ha åtnjutit ett visst stöd från framförallt de lokala bönderna.
Men under sommaren 1650 började rörelsens kapital att tryta och i juli 1650 övergav The diggers sina odlingar fredligt och i tysthet och ganska lite är känt om deras förehavanden efter detta.
Avslutande reflektioner
The diggers politiska program var i mycket jämförbara med senare tiders liberala rörelser. Bland de krav som fanns med fanns exempelvis ”överhusets avskaffande”, något som fortfarande disktuteras. Allmän rösträtt, (för män…) i andra avseenden gick man mycket långt men långtgående jordfreformer har även förekommit i samband med den franska revolutionen lite drygt 100 år senare.
Än idag är tillgången till jordbruksmark en central och viktig politisk fråga i många länder på jorden. I fattiga länder precis som England under 1600-talet är tillgången till brukbar mark en del av ett nödvändigt politiskt reformprogram.
Referenser och vidare läsning
The diggers movement in the days of the commonwealth, Lewis H Berens 1906
The new law of righteousness, Gerrard Winstanley
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar